Take one day at a time

Var ett bra tag sedan nu, o gissa om saker har förändrats. En del saker till det posetiva, en del till det negativa.

Jag är tillbaka där jag startade. Inget har förändrats i mig själv ang pappa. Ska dock i väg på möte i dag och hoppas på att få lite hjälp att berarbeta allt!

Men har andra saker att kämpa med också. Träffade en pojke för ett tag sedan, o ja.. Han fick mig att göra många saker jag ångrar och inte ville. O här sitter jag nu, utan hem, utan själv känsla, utan hopp.

Han tog nästan allt från mig och ändå ska han ta mer!

Måste gå upp i rätten emot honom, för han kräver mig på pengar han frivilligt lagt ut. Han vet nästan allt om mig, han vet hur svårt det är för mig med nya människor med trygghet med allt. Hur kan han då göra så?

Jag kommer i allafall gå med huvudet högt därifrån, jag har inte gjort något som är fel och kommer kämpa för att han inte ska få ta något mer i från mig!!

Jag förstår inte varför man ska möta motgång efter motgång, vart man än vänder sig så blir det stop.

Jag vill stå på en bergstopp och se ner på allt, se allt objektivt och se hur allt kommer att sluta så jag vet vad jag har att förbereda mig på!

Varje dag är en kamp, varje steg är tuft.. Men jag ska fram, o jag tänker inte ge upp!!