Brinn historia brinn..
min väg var aldrig din
och i spåren som jag lämnar efter mig
så finns det ingenting
jag vänder aldrig blicken bakom mig
så brinn historia brinn
Fy måste nog vara den sämsta bloggaren någonsin!
Får aldrig riktigt ro att sätta mig o skriva, knappt jag har ro att göra något just nu.
Men efter att ha läst vad folk komenterat här och efter att ha suttit o skrivit med en barndomsvän i dag så känner jag att jag måste göra detta! För att nå ut och få en förändring..
Vill verkligen tacka dig Camilla! Vad vore välden utan din styrka och dina anstängningar..
Har haft några tuffa dagar nu, här om kvällen var det blannat en man som kom och plingade på dörren.. Rätt sent, fick total panik! Vet inte vart det kom i från, ingen aning om vem han var eller vad han ville.. Allt jag bara gjorde var att stänga in mig på toan och totalt bryta samman.
Jag vart livrädd, för någon som kankse bara ville säga hej.. Men jag kunde inte kontrollera mina känslor!
Tog mig några timmar innan jag kunde gå från toan igen, skakade och grät.. Varför?
Kan någon förklara? Jag blir trött på mig själv och hur jag aggerar..
Varför kan inte jag få vara normal?
Jag bara räknar ner dagarna just nu, tills jag kan få gå ut igen.. Röra mig utan denna otroliga osäkerhet. Slippa bli på mind varje gång jag kollar ut igenom fönstret, kan förklara då att jag bor precis brevid där jag är uppväxt från 0-6år och där många utav sakerna hände.. Det är en konstant påminnelse om att allt hänt, kommer inte i från det. "Brinn historia Brinn"
Har gått i ett tag nu och funderat på mammas roll i allt detta, hur hon kunde aggera som hon gjorde, hur hon kunde bara låta allt detta ske? Och fortfarande älska och leva med den mannen..
Hur kan man göra så emot sina egna barn? Emot något man säger att man skyddar och älskar?
Men frågan är, vet hon vad att älska inebär?!
Vet ens jag det? Med den uppväxt man haft, så börjar jag fundera på om jag överhuvudtaget kan eller kommer ha möjlighet att känna den där äkta kärleken och lita på någon så mycket.. Dom personer man ska lita på och luta sig emot i sitt liv har ju bedragit mig, krossat mig...
Hur ska jag veta att ingen annan kommer göra det samma med mig?
Vet att mycket utav det jag skriver blir rörigt och i bland kankse oförståligt, men det är så mycket tankar o känslor att jag inte riktigt vet vad jag ska börja med eller sluta med.
Kan även säga att delar inte med mig av specifika minnen just nu då jag inte vet vad jag får och inte får säga iomed pågående rättsprosses.. Så nu får stå ut med en massa svammel om mina känslor och tankar..
Kanske skriver lite mer senare...
/förvirrad människa
KÄMPA PÅ & LYCKA TILL! det är dom orden som snurrar runt i mitt huvud när tårarna rinner. USCH vad jag tycker synd om er, men ni är otroligt starka!! ska verkligen fortsätta läsa din blogg!
jag fattar inte, blir så förbannad över att livet ska vara så j*vla orättvist... Min mamma gick bort för 26 månader sedan, idag, då jag bara var 14 år.
Lycka till, VERKLIGEN!
Kram på dig!
Snygg blogg =D
Kommentera gärna min blogg också =)<3
du är söt <3 kram <3
tezzlan! dessvärre kommer det alltid att finnas människor i livet som sviker och bedrar.. det är något man(nog) dessvärre aldrig kommer ifrån, men man kan välja sina människor i sitt umgänge. Det ni gör är stort, tufft och kämpigt men ge inte upp! du är otroligt stark! Jag vet att jag inte varit en bra vänn (men alla växer vi upp) men finns här om du behöver prata av dig, du har mitt nr! kramar
Du skriver sååå bra! Önskade att jag kunde hälsat på dig innan du flyttar, men här är vi sjuka! :( Jag förstår din känsla och dina tankar om det som har varit. Jag hoppas att du kommer känna dig tryggare nu när du flyttar ifrån den här staden och att du kan börja om på nytt och få ett bättre liv! Tänker på dig!
Många kramar Ewa <3
