Andra inlägget för bloggen...
Tack för den posetiva feedback jag fått på bloggen! Det betyder otroligt mycket.
Ska verkligen försöka hålla den vid liv, för min egen skull..
Har nyss kommit in från en promenad med hundarna. Som vanligt får man tvinga sig ut!
Räddlan att träffa på min far eller min mor är så otroligt stor att jag skulle kunna lägga på i sängen, dra täcket över huvudet och aldrig gå ut.. Alla män som påminner och far gör att jag får fysiskt ont, att se mors vän som bor i huset brevid mig får mig att må illa. Hur ska man kunna leva ett liv?
Dom har styrt mitt liv i 20 år, men ändå fortsätter dom att styra det! Hur ska jag få ett slut på detta??
Måste gå tillbaka några dagar, i Torsdags var det min födelsedag.. Hela 23 år vart man!
Fy fan vilken hemsk dag känslomässigt.
Att ha en dag, som är den dagen man föddes på och ingen i ens familj (förutom min syster) grattar en, hyllar en på den dagen man kom till livet. Det gör ont! Man känner sig oönskad, oälskad och ensam..
Fick jätte många som grattade mig och min älskada vän och syskonbarn kom till mig på eftermiddan/kvällen och det var helt underbart! Men jag kunde inte ta till mig det, som om mina känslor stängde av sig tillslut. Allt jag kunde känna var denna otroliga ensamheten..
Ja hade inte velat ha ett grattis från mina föräldrar eller bror.. Vill inte ha något i från dom!
Men jag drömmer om att få ha en Familj, en familj som älskar en, en familj som alltid vill en väl, som är en trygghet! Varför kunde inte jag vara värd att få det? Har jag gjort något så stort fel att jag inte blev vald att få en trygghet?
Man går ena stunden från att känna sig förbannad på hela situationen, till att sitta och gråta som en tok, till att bara känna sådan hopplöshet.
Jag kommer aldrig få den där tryggheten, min barndom kommer aldrig se annorlunda ut, det kommer alltid vara detta jag mins när jag tänker tillbaka på mina yngre år..
Tyvärr Teresia du kan inte sudda ut detta!
Nej du kan inte sudda ut det, men jag vet att du bara blir starkare av allt skit som hänt! För det är så du är som person. Sån va du redan från början när vi precis lärt känna varandra, så jag vet att du en dag kommer att se tillbaka på det här och säga "Vad stark detta gjort mig!"
